kap21-30

kapitel 21: Vävaren har många trådar i sin varp

Molbok hade haft skumma fyllehallucinationer med svampar och rör och alver och tillochmed rymdfärder. Konstigt värre. Vi sg till att han fick veta vad som hängt medan han varit borta i ölruset. Stämningen var väldigt uppsluppen. Kadrik kom redan nu på morgonen för att diskutera uppdraget. Han har länge misstänkt att någon försöker ändra ordningen i staden, och händelser på sistone har fått honom att misstänka att någon i rådet är inblandad och att dessa händelser är kopplade till attackerna mot Brindol. Vi kommer att få lön som Kadriks vakter och får bo gratis på Bergshjärta under tiden.

Kadrik har inte haft kontakt med Kalad sedan denne kom tillbaka till staden. Om detta beror på att han själv dragit sig undan eller om han på något vis råkat illa ut vet vi inte. Kadrik skulle vilja få reda på vilken kopplingen är mellan Röda Handen och händelserna i tunnlarna och vid Bordrinsborg samt finna ut vem, om någon, i rådet som är inblandad. Informationen vi finner förs till Reggen (värdinnan på Bergshjärta) som för det vidare till Kadrik. Om vi vill rymmas i Kadriks vaktschema tar vi kontakt med hans vaktkapten, Fardrik.

Vi började med att tillsammans ta oss upp till vaktbyggnaden så att Brödlorna och Grothdin kunde anmäla sig hos Fardrik och skrivas in i vaktschemat. Också nu var känslan av att vara förföljda stark. Vaktbyggnaden innehöll en mäss och ett arbetsrum, där vi fann Fardrik. Grothdin kaxade en smula, vilken naturligtvis innebar att han fick ta den tristaste vakten, mellan 2 och 4. Efter att alla var ordentligt anmälda skickade Aleanna Grothdin till stadens Moradintempel för att söka efter Kalad.

Själv tog jag mig till marknadsområdet för att snoka reda på mer om “beskyddarverksamheten” och vilka som ligger bakom den. Det är tydligen många som betalar beskyddaravgift till flera olika grupper. Dessa sägs ha öron och ögon överallt, vilket gjorde att inte ens min kusin ville säga särskilt mycket. Hon själv kommer att slå igen verksamheten i Overlook, liksom flera andra av Vandrarna. Jag fick ändå ur henne att Reggen kanske skulle prata lite mer, värdshusvärdinnan är en av de få som står emot. Efter att ha fått veta detta tog jag mig tillbaka till Bergshjärta för att möta upp med de andra och få i mig lite mat. Grothdin satt och söp. Molbok kom tillbaka strax efter mig och han hade tydligen funnit slagsmål för hans yxa var alldeles nedblodad.

När alla var samlade igen berättade Grothdin att Kalad sökt upp en sorgecell och därför kunde vara svår att få tala med. Möjligen skulle det gå att få till stånd ett möte eftersom det rörde ministerfrågor, men prästen han talat med var inte helt säker. Aleanna hade funnit att rådskvinnan Bardrun köpt upp alla böcker om Röda Handen, men att dessa böcker inte stod att finna i rådskvinnans bibliotek. Brödlorna hade snabbt kunnat konstatera att Kadriks vakter var fullkomligt odugliga, Reshk och Torrash hade fått undervisa dem i grundläggande svärdsföring. De hade fått veta att ett gäng som kallades “De försvunna” eventuellt varit och bråkat i närheten av Kadriks hus föregående natt. Molbok hade frågat runt lite, oklart om vad, och det hade inte varit helt populärt. Hans yxa hade blodats ner när han ägnade sig åt lite kulturellt utbyte.

kapitel 22: Beskyddarverksamhet

När den sista stammisen lämnat stället kom Reggen och satte sig hos oss. Hon pustade ut och lade upp fötterna på bänken framför sig och började tala om staden. Bland annat berättade hon att Bardrun och Tordrik, rådsmedlemmarna, gav Kadrik mothugg när han tog upp hotet mot staden i rådet. Reggen misstänkte att hennes problem med beskyddarligorna var kopplade till hennes samröre med Kadrik, då de börjat på allvar först då Kadrik började driva sin linje på allvar. Det mesta i Overlook handlar om pengar och i krig finns gott om möjligheter att tjäna en hel del på mindre “dagsljusvänliga” affärer. Den rörelse som Reggen haft mest problem med är “De försvunna” som håller till där De Mörka rör sig i delar av kåkstaden. De har högt tryck mot många av butiksägarna, så frågar man för mycket får man svårt att handla i staden (tur att vi köpte upp nästan alla våra pengar innan vi började snoka). De försvunna rör sig i grupper om 3-4 stycken. Möjligen kunde vi få mer information av någon av småtjuvarna som hängt i gängen omkring. Betalning till beskyddarverksamheten sker via påtryckargängen som kommer och slår sönder etablissemang som inte betalat för sig. Reggan mindes att en ung tjuv som hette något i stil med Jerry eller Pelle eller något hade hängt med De försvunna tidigare och föreslog att vi skulle söka reda på honom.

Kontentan av våra undersökningar är således: Vi har en grupp kriminella som trakasserar Bergshjärta och tycks ha bråkat i närheten av Kadriks hus, och som möjligen trappade upp trakasserierna mot Bergshjärta, vars värdinna har god kontakt med Kadrik, i samband med att Kadrik börjat driva frågan om Röda Handen i rådet. Vidare har vi två rådsmedlemmar som öppet motarbetar Kadrik och varav den ena lagt beslag på alla böcker om Röda Handen som står att få tag på i staden. Dessutom är vi bevakade. Aleanna gjorde ett mer aktivt försök att få reda på hur och av vem, och fann att det ligger magisk bevakning på oss, förmodligen genom en ritual eftersom det är ihållande.

kapitel 23: Perrys vänner

När Grothdin skulle gå på sitt pass gick alla utom Molbok med till vaktbyggnaden, jag och Aleanna för att vara i närheten om De försvunna skulle dyka upp igen och brödlorna för att sova lite i barracken innan de gick på sitt pass vid 6. Grothdin skulle vakta tillsammans med en yngling som hette Perry och tycktes vara väldigt säker på sin egen förmåga.

Efter en timme dök det upp fyra mörkt klädda ungdomar (två människor, en dvärg och en halvalv) för att prata med Perry. Grothdin försökte lägga sig i och stod och tjafsade med dem ett tag, men gav upp. Jag tog mig närmare och lyssnade på deras samtal. Det lät som att de ville ha hjälp av Perry att komma in i “gänget”, men det framgick inte om de ville in vid vakten eller om det var något annat. När de gått igen kunde vi höra Perry skryta för Grothdin om att han klått upp 35 av De försvunna på egen hand. Grothdin fick honom att fortsätta prata och han klämde ur sig att De försvunna känns igen på att de är de enda som har helsvarta yxor.

När Grothdin gick av sitt skrift, gick jag och Aleanna tillbaka till Bergshjärta mmed honom för att sova. Vi tänkte att vi nog fått ut vad vi kunnat den här natten.

När brödlorna kom till frukostbordet senare på morgonen berättade de att Perry sovit när de steg upp, men att han kommit ut strax innan deras skift var över och smitit iväg för att, som Reshk uttryckte det, “försvinna i en skugga och ta skuggan med sig”.

Grothdin ville försöka bli av med fjärrsynsbesvärjelsen, men vi andra tänkte att det blir dyrare än det är värt. Bättre att söka reda på någonstans där det finns någon slags skydd mot fjärrsynen för att kunna diskutera sådant som definitivt inte får upptäckas, och i övrigt låta det vara så länge. Aleanna noterade att hon inte kände av fjärrsynen när vi var i mässen, så där tycks finnas något sådant skydd. Vi var sugna på att snoka reda på Perry och få reda på mer om honom, så vi gick omkring i slumkvarteren och fann att De mörka höll till i norra delarna av kåkstaden. De är ju inte så värst dagaktiva, så dem lär vi inte stöta på dagtid om vi inte aktivt försöker (och det känns ännu så länge lite onödigt). Byggnaderna i norra slummen är låga och mörka och de människor som rör sig där är inte den gästvänliga och öppna sorten. Vi tog oss tillbaka till värdshuset för att be Reggen meddela Kadrik Bordruns bokhandel. Grothdin, som gått tillbaka till Moradintemplet istället för att gå runt med oss i slummen, berättade att Kalad pratar i sömnen och att en skugga lämnade fönstret i Kalads cell när Grothdin lämnade templet. Dvärgarna får hålla till utanför cellen (som ligger på templets utsida) och försöka höra vad Kalad talar om. Han skulle till exempel mycket väl kunna utföra en fjärrsynsritual… Det är ju inte så att tempelprästerna håller koll på att han verkligen sover när han pratar för sig själv mitt i natten.

kapitel 24: Korpdrottningen mitt ibland oss

Efter lunchen gick dvärgarna och lade sig medan brödlorna söp till. Jag och Aleanna gick ut i marknadskvarteren igen. Det slog mig att lite resande är ett bra tillfälle att utveckla mina kunskaper i dalens flora och fauna, så jag ville ha en flora och ett bestiarium. Vi fann en annan kusin som gärna ville sälja såväl flora som fauna och jag gick därifrån med Varguls bestiarium och Trams botaniska studier. Aleanna passade på att fråga efter böcker om senaste kriget i Elsirdalen och vi fick veta att Bordrun köpt alla min kusins böcker om Elsirs historia. Det tycks som om en viss rådsmedlem har ett närmast sjukligt historieintresse. Om det inte är något annat som ligger bakom, ett försök att dölja information eller så.

Vi fann det lämpligt att någon var i närheten, lite mindre uppenbart, när dvärgarna tjuvlyssnade utanför Kalads cell, så jag och Aleanna gick tillbaka till Bergshjärta för att hinna sova lite före kvällen. I förbigående bad jag Reggen framföra ett bud till Kadrik om Bordruns historieintresse och fick till svar att hon inte kunde komma i närheten av Kadrik därför att indrivargrupperna var på henne. Det verkar som om vi måste göra någonting åt den där indrivningen snart.

När kvällen kom begav vi oss tillsammans med dvärgarna till Moradintemplet och ställde oss i skuggorna i närheten av Kalads cell. En skugga flöt in genom cellgluggen och mässande hördes inifrån. Dvärgarna smet in under fönstret och jag lyckades inte hålla min nyfikenhet stången utan smög också dit. Aleanna kom efter. Kraftfull magi emanerade från rummet och flera röster, betydligt fler än två, åkallade mässande Korpdrottningen och en massa magi. Jag ville se också, så Aleanna lyfte upp mig på axlarna så jag kunde kika in.

kapitel 25: Värre än vi anat

Fyra stora, svarta, osande ljus var ställda i “hörnen” på en cirkel målad i vad som definitivt såg ut som blod. I cirkeln satt Kalad, med sin bara överkropp täcks av lysande runor som jag kände igen som dvärgiska men inte kunde läsa. Runt Kalad stod fyra människo…liknande iallafall varelser, mycket bleka och med huvudena rakade så när som på en piskfläta på hjässan och klädda i mörka kåpor. I luften framför Kalad hängde två om inte utslitna ögon så väldigt naturtrogna modeller. Någonting i situationen antyder att de var verkliga. Ytterligare en kåpklädd person stod i rummet, utanför cirkeln. En dvärg, kvinna att döma av skägglöshet och det långa, vita håret. Bordrun? Hon viskade till Kalad, något som lät som “modra”.

Eftersom jag tyckte att vi sett vad vi kunde se och bara riskerade att råka illa ut om vi stannade kvar, drog jag med mig de andra tillbaka till mässen där jag kunde berätta vad jag sett. Genom fjärrsynen vet ju någon (Kalad? Någon annan?) att vi sett ritualen, men de behöver ju för den sakens skull inte veta vilka slutsatser vi drar eller vad vi tänker göra. Bättre att diskutera där vi inte blir hörda. Väl tillbaka i mässen redogjorde jag för vad jag sett och hört. Aleanna kunde inte dra sig till minnes hur fjärrsynsritualer går till eller om det brukar vara ögon inblandade (men det verkar ju inte så långsökt, väl?). Molbok försökte påstå att Korpdrottningen är någon slags demon, men den som kan minsta lilla om religion vet att hon är dödsgudinnan, och tillsammans kunde vi också komma ihåg att hon är starkt kopplad till skuggvärlden. Liksom Shadar-kai. Och därmed De mörka. Kan Shadar-kai röra sig som skuggor? Det borde vi ta reda på. Vi vet ju inte heller om Kalad är inblandad av egen fri vilja eller om han är tvingad till något. Han hjälpte oss ju att stänga skorstensgångarna, och han meddelade staden vad vi hade gjort. Är han rent av ett offer? Kan vi vara säkra på att det är han som agerar som han?

Reshk berättade att Thomas, den gamle krigaren, kände på sig att någonting skulle hända under natten, och, mycket riktigt, han satt visserligen i mässen, men utan sitt ölstop. Han höll sig nykter för att vara redo.

kapitel 26: Dubbel hemlighet avslöjad

Vi bedömde våra upptäckter så här långt, samman med Thomas’ magkänsla, vara så viktiga att Kadrik måste bli underrättad. Det var visserligen midnatt, men vi gick ändå in för att väcka honom. Han tog emot i nattskjorta och med skägget knutet som nattmössa uppe på huvudet. Vi tog med honom tillbaka till mässen, men eftersom Perry satt där inne med några vänner stod vi precis utanför dörren och Reshk höll koll så ingen tjuvlyssnade. Skyddet räcker precis utanför själva mässrummet, inte hela byggnaden och inte särskilt långt ut. Bara just över mässen och en smal remsa runt. Kadrik berättade för oss att Kalad arbetade för Thordrik (den andra rådsmedlemmen som motarbetade Kadrik) och att han var ledare för moradintemplets vaktstyrka. Jag beskrev kvinnan som stått och viskat med Kalad och Kadrik kände igen det som Bordrun. En av våra funderingar är att en intern maktkamp i staden, ett försök att helt ta över makten, är betjänt av att hålla orcherna och därmed stadens armé vid Bordrinsborg. På så vis är staden väldigt sårbar så länge kriget hålls på avstånd. Detta skulle kunna vara en anledning för Kalad att hjälpa oss att stänga till andra vägar in i dalen.

Vi meddelade också Kadrik våra misstankar gällande Perrys egentliga lojaliteter. Kadrik var först skeptisk, men vi beskrev vår indiciekedja:
  • Perry kan försvinna i en skugga och ta skuggan med sig
  • Skuggor utan någon som kastar dem klättrade in i och ut ur Kalads “sorgecell”
  • Korpdrottningen är starkt kopplad till skuggvärlden.
  • I Kalads cell hölls en ritual där Korpdrottningen åkallades.
  • Perry försöker göra gällande att han känner De Försvunna. Reggen har också sagt att han hör till / har hört till kretsen kring De Försvunna.
  • De Försvunna är kopplade till De Mörka, som i sin tur är kopplade till Shadar-kai, som hör till skuggvärlden och dyrkar Korpdrottningen.

Att Thordrik och Bordrun uppenbarligen är inblandade i samma soppa som Kalad och inblandade i händelserna i hans cell, tyder på att de också är kopplade till kriminaliteten. Försöker skuggorna ta över staden? Eller är det rådsmännen som försöker stärka sin makt med hjälp av skuggorna.

Vi konstaterade att magikerna är för starka – att försöka bryta ritualen skulle troligtvis inte vara hälsosamt – och att vi gjorde bättre i att rikta in oss på De Försvunna istället.

kapitel 27: Inte den han utgav sig för att vara

Vi började med att fråga ut Perry. Kadrik hade varnat oss för att bli ovänner med Thomas, och Thomas grymtade ogillande när Reshk började fråga ut Perry inne i mässen, men sedan bestämde sig Perry för att gå till uthuset och Thomas nickade åt oss när Reshk lät Perry gå och vi sedan följde efter ut.

När vi kom närmare Perry ute på gården attackerade han. Det första han gjorde var någon sorts magi som gjorde att de som inte stod invid den magidämpande väggen inte kunde se honom. Den besvärjelsen låg kvar under hela striden och försvårade den ordentligt. Han lyckades göra Reshk rätt illa också. Det var segt och striden gick inte så bra förrän till slut först Grothdin och sedan Molbok fick in några rejäla träffar.

Vi kunde identifiera honom som en doppelganger. Han bar med sig en skum bronsnyckel och ett brev som handlade om ett fattighus. Kunde det röra sig om ett av De Försvunnas gömställen? Rentav högkvarter?

Vi släpade in doppelgangern i den dämpande magin och killarna förhörde honom. Han berättade att han arbetade för en viss Modra, ett namn jag hört Bordrun viska till Kalad under ritualen. Sällskapet håller till på fattighuset Den Glada Tiggaren. Bronsnyckeln leder till en portal i fattighusets källare. Portalen leder till ett plan som heter Shadowfell, en mörk spegling av den här världen som bland annat är lokal för korpdrottningens palats. Stället är bebott av Shadar-Kai och andra onda varelser. Döda själar kommer först till Shadowfell innan de går vidare, och de osaliga som inte är redo att gå vidare blir kvar där om de inte kommer tillbaka till den här världen. Det är också mycket vulkansik aktivitet där. Modra är en Mörkerkrypare (en liten varlese som är gråaktig i huden).

Kalad är enligt doppelgangern en underling till Thordrik som Shadowfell samarbetat med ett tag för att få utöva vapenhandel med vår värld. Tydligen är det Kalad som sagt att vi behöver bevakas och Modra höll med. Dels har vi varit (är?) förföljda och dels utför Kalad en spaningsritual.

Att Kalad ledde oss till knutpunkten var inte på Modras order, utan Kalads idé. Kan vara för att han ville försvara staden, för att få upp stadens armé till Bordrinsborg eller möjligen hoppades han att vi skulle dö av det (men varför skulle han då meddela staden vad vi gjort istället för att beskylla oss för Fjärrvandrarnas död?). Han verkar tjäna flera herrar.

kapitel 28: Vi förändras

Vi gick till värdshuset för att vila upp oss. Där väntade ett meddelande till Grothdin – hans far behövde honom. Han grymtade frustrerat, men familjen är viktig för dvärgar och han packade ihop för att kunna ge sig av tidigt.

Vid nattens slut väcktes vi av ett fruktansvärt skrik från Molboks rum. Vi rusade dit från våra respektive sovrum och möttes av en grotesk syn. Molbok stod i lågor och köttiga armar drog honom nedåt i lågorna. Reshk attackerade naturligtvis (har ödlan aldrig lärt sig att en del problem löses bäst utan vapen?), men armarna och flammorna försvann precis när han kommit fram. Han högg en gång och stod sedan ett bra tag och såg förvånad ut.

Efter en kort stund skimrade rummet till, en blixt slog ned och Molbok låg på sin säng iklädd läderrustning och stor förvirring. När han återfått talförmågan berättade han att han blivit nerdragen i skärselden, blivit söndersliten och sedan räddad av Kord och utsänd som dennes krigare.

När vi satt vid frukostbordet (och rett ut att Molbok i sin tid varit borta flera år) kom rådsman Kadrik in tillsammans med lång, nitläderklädd kvinna. Hon hade kort hår, höga kindknotor och var ganska mörk, och hennes hållning och muskler talade om att hon var van vid att strida och kunde föra sig med vapen.

Kadrik hade fått veta att Grothdin blivit tvungen att ge sig av och fann detta oturligt för vår grupp och för hans planer för oss. Han hade därför för vår räkning tagit kontakt med en av stadens svärdsmästare, Soiniv, för att hon skulle ta Grothdins plats.

kapitel 29: Vid fattighuset

Efter frukosten gav vi oss av mot fattighuset. När vi kom till området där fattighuset låg märkte vi att det där med adress var knepigt i denna del av staden. Det var skjul och tält och förfallna hus om vartannat. Jag mindes dock att min kusin beskrivit vägen dit när jag försiktigt frågat om De Försvunna och jag kunde därför leda oss rakt på rätt ruckel.

Vi kom in på en gård med en häst, en vagn och en massa tunnor. När vi kom in på gården dök tre yxare, tre armborstskyttar och en magiker upp. Tre killar slog på Molbok och sedan skickade magikern en blixt som slog mot såväl Molbok som mot Reshk och Soiniv. Aleanna kylde ner magikern snabbt med en välplacerad besvärjelse och jag lyckades förstärka kylan än mer. Magikern svajade betänkligt men stod faktiskt upp fortfarande efter detta. Soiniv tog ut honom med ett välplacerat slag medan Reshk hoppade in bland lådorna som två av armborstskyttarna gömt sig bakom. De slog till honom rätt ordentligt och han föll omkull. Soiniv sprang snabbt dit och tryckte i honom helande vätska och efter det vände striden till vår fördel. Inom kort var gården rensad.

Vi kom sedan in i fattighuset, som drevs av två av Pelors tjänare, men de hyrde det av någon annan. Därinne luktade det gammalt och unket. Vid borden satt två dussin fattighjon och åt. Några volontärer gick runt och serverade te.

Bakom det som på rikare ställen skulle varit en bardisk stod en surmulen kvinna i en vit fotsid klädnad. Hon stod och kokade någonting vid den öppna spisen. En likadant klädd man kom haltande uppför en trappa till höger om oss. Han välkomnade oss till téet och bönestunden. Det var ingenting som tydde på några Försvunna här.

Torrash, arrogant som vanligt, ignorerade mannen och gick för att undersöka dörren. Både mannen och kvinnan protesterade, men Torrash förklarade att vi blivit överfallna på gården och sökte efter förbrytare. Jag gick för att se närmare på trappan mannen kommit upp för. När värdarna fortsatte protestera, även om de verkade upprörda över att vi blivit attackerade utanför deras fattighus, gav jag dem en liten pengagåva som tack för att vi fick leta och då accepterade de så länge vi lovade att inte förstöra någonting. De berättade att de hyrde stället av Sarkath och att en man varit där tidigare och frågat efter Modra. Mannen kunde möjligen rentav vara kvar.

kapitel 30: I Pelors skugga mörker

Jag, Reshk och Molbok gick ner i källaren, medan de andra sökte efter mannen som frågat efter Modra. Nere i källaren fann vi en massa skräp och en låst dörr. Bakom den låsta dörren kunde vi hitta en lönngång, och ropade genast till de andra att komma ner. Gången sluttade brant nedåt och Reshk som gick sist snavade och drog med sig alla andra (utom Soiniv, som lyckades hoppa undan och hålla balansen), så vi slutade i en stor hög där gången planade ut och vidgades i en stor grotta. Det var nästan helt mörkt. Fyra stora fladdermöss svepte över oss. Soiniv kastade sig in i striden. Fladdermössen var av något magiskt slag, de var en typ som trivs nära platser berörda av Shadowfell – det tydde på att Perrys tal om portal stämde. Fladdermössen tålde inte särskilt mycket, utan gick ner utan att hinna göra någon egentlig skada. En fladdermus lyckades fly genom en gång i bakre delen av grottan, som visade sig vara mycket lägre än den del vi kommit in i. En brant sluttning, nästan en vägg, skilde delarna av grottan åt, och i sluttningen växte fullt av svamp som enligt Molbok spred giftiga sporer när de blev förstöra. Efter att ha förstört några svampar och väntat på att molnet av sporer lagt sig kunde vi klättra ner med hjälp av ett rep och pusta ut en smula.

Efter en kort vilopaus gick vi in i gången fladdermusen flytt genom. Vi kom fram till ett stort rum som skimrade blått (portalen?). I rummet fanns också en del av en vagn där två skuggjägare satt i burar. Fresker på väggen antydde att rummet en gång varit någon sorts tempel, men bilderna var vittrade sedan länge. När vi precis kommit in i rummet överfölls vi av fler varelser, och skuggjägarna släpptes ut. Varelserna var kopplade till skuggor och flera hade förmågan att göra det mörkt omkring sig. Tack vare enorm tur var vi ändå inte alltför trasiga när vi segrat.

kap21-30

Scales Pyrola